gunilla

Nu kan jag helt plötsligt medge det för mig själv,
och alla andra som är intresserade....
Jag har gått in i väggen.
Sprunget in i en stenvägg.
Kraschat
Ramlat omkull
Krockat
Utmattning
"Kärt barn har många namn"
Som jag ser det idag skulle jag vilja säga att
jag har krockat med mig själv.....
Har bestämt mig för att aldrig mer ha nån orsak eller lösning
för andra människor som inte mår bra.
Eller tänka att ryck upp dig för f-n,
vad har du att klaga på!
Visst finns det orsaker och verkan men ingenting
som inte kan hända vem som helst.
Det trodde inte jag tidigare, utan jag hade en hel del
lösningar. Och jag tror inte att jag är ensam om detta.
Det behövs så väldigt lite ansträngning fysiskt eller psykiskt
för att jag ska bli utmattad helt enkelt.
Jag sover och sover och sover.
Ja, just nu och de senaste veckorna har det vart tungt.
Inte hela tiden, vissa dagar mår jag hur bra som helst.
Andra är jag nästan helt under isen.
Alla fackmänniskor jag pratar med säger
du har redan kommit långt,
det här tar tid,
ge det tid.

Jag är ju omgiven av en hel del djur.
Och det har jag alltid vart.
Både vilda och tama.
Glömde berätta det att på långfredagen
var det ett vargpar nån kilometer härifrån.
Vi kom med bilen och missade dom precis,
men jag har sett dom på bild.
Det är mycket prat om vara eller icke vara för vargen här.
Så länge jag har rådjur omkring mig varje dag, så
bekymrar det mig inte så mycke, men
det klart jag skulle nog inte tycka att det var så
roligt med vargar runt husknuten varje dag.

Våran katt Doris är en riktig jägare.
Han har ju kattlucka. så det händer ibland att han kommer in
med både det ena och det andra.
Senast var det en sån där liten ödla.
Han lekte bara med den, så den smet in under soffan.
Jaha, tänkte jag den har torkat till i morron.
Jag får ta hand om den då.
(det låter ju inte klokt,men sånt är livet)
Har vart med om det tidigare...
För så där 20 år sedan...
Barna hade fångat ödlor och gjort så fina burkar till dom,
nästa morron låg flera stycken uttorkade på golvet......minns ni.
Tillbaka till min ödla.
Äter frukost som vanligt nästa morron.
Går tillbaka in i sovrummet  för att klä på mig
plockar upp kläder som ska till tvätt också.
Då får jag se den
Levande, fastklistrad på mina trosor....
Där gick gränsen för mig med...jag skrek.
PS fick slänga ut den...han mer än log!
Så ödlan överlevde och aktar sig säkert för Doris härdanefter.
Hoppas jag.....

Flera bilder säger mer än flera ord......

Måste bara berätta att jag har träffat en jämlike.

Jag blir ju tillsagd hela tiden (varje tisdag) att jag inte behöver förklara mig.
Kan inte riktigt sätta ord på det men jag har känslan
av att jag behöver förklara mig hela tiden.
Troligtvis är det att jag själv vill ha, och behöver en förklaring.
Varför blev det så här?

Men nu har jag alltså stött på en som har erfarenheten.
Världen är liten, vi är med i samma kör och vi bor väldigt nära varandra.

Jag är ju inte så mycke för att berätta om hur jag egentligen mår,
för det är så svårt att sätta ord på det.
Jag säger att jag är trött, och det är helt riktigt.
Men här blev det annorlunda, hon hade ju vart med om samma saker.
Det var nästan otäckt hur lika vi har upplevt och känt.
Finns inget facit till varför, men jag fick så mycket bekräftat av henne.
Som gjorde att jag nu inte tror att jag är helt knäpp!!!!!!

Jag har hela den här tiden gått och trott att snart är allt som vanligt igen......
Inser nu att det inte får bli som "vanligt" igen.
Behöver inte ha så höga krav på mig själv,
och inte på nån annan heller.
Det är bara jag själv som kan ändra på det.
Och jag är på god väg.
Men samtidigt förstår jag att det tar tid.
Kroppen har inte riktigt återhämtat sig än.
Den säger fortfarande ifrån, på alla möjliga olika sätt.
Och då kanske det är en tio procent utav vad jag gjorde tidigare!!!!!
Men det är otroligt skönt att få prata med nån som har erfarenheten.
Tänk på att den viktigaste personen i ditt liv är
DU SJÄLV

Körslaget i Prästbol.

Och vinnarna är.........
........kören "På G". Vi heter så.
Yes, vi vann igen.
Låtarna vi sjöng var Flickor bak i bilen!!!!!! (det var inte min ide,men det gick ju hem)
Då hade vi 50- talsstuk med en bilfront, Audi.....

Proud Mary var nästa, många har ju gjort den, vi gjorde en variant av Ike o Tinas version.
Vi sydde alltså kjol och topp av gardin/draperier/fransar.
Vi hade kläder under detta (som tur var) oxå köptes det likadana rosa och orange skor.

Detta har vart jätteroligt.
Men jag kan tala om att det tar på krafterna att stå i rampljuset !!!!!!

Kommer snart bilder på detta......

I söndags morse fick vi se att Chiva hade ett stort sår eller nåt liknande
på ena låret, och hon kunde ju inte låta detta vara.
Så det fick bli krage,  oj oj vad jobbigt, hon har aldrig haft det förut.
Gick emot allt, kunde inte äta eller dricka.
Katten Doris blev stor som ett hus och och morrade (han gör det)
för han kände inte igen henne.
Har vart hos veterinären idag.
Där rakades hon, hela låret c:a 20*15 cm.
Lägger inte upp den bilden, för det är inte rolig.
En följd av hennes hudproblem som kommer och går, var diagnosen.
Antibiotika, kortisonsalva och mera kortison tbl.
Behandling i minst 14 dagar + krage, ju mer hon slickar ju större blir det ju annars.
Åker till apoteket och ska hämta ut recepten.
Då när apotekaren skulle ta fram antibiotikan ligger den inte i rätt låda!!!!!
Alla vet ju att det finns en hel del lådor på ett apotek.
Han börjar leta i andra, ber en till om hjälp. Börjar från var sitt håll.
Jag börjar bli lite trött. Så jag ber honom göra detta sen, också kan
han ta med dom till mig när han slutar. Vi bor grannar, onödigt vetande men
han är också med i min kör. Så han var här alldeles nyss,
och Chiva har fått 3 1/2 tabletter, med hjälp av kattmat.
Var alltså med kören igår mellan 16,00-21,50.
Veterinären idag både jag och hunden mer eller mindre stressade.
Var hemma vid 12 tiden, åt en macka.
Sov till 14,55 !!!!!!!!
Jag menar, detta är ju bara livet som psyko.tp. säger.
Undra när jag ska börja leva igen.......

Detta är inget som jag är så stolt över precis,
men jag hade 2 i teckning i 9-ans slutbetyg.
(det berodde säkert på läraren, eller....)
Min terapeut frågade om jag ville pröva på bildterapi.
Det första som kom i huvudet var ju den här 2-an.
Hon är alltså utbildad bildterapeut också.
Så jag fick ju tala om att jag inte är så bra på teckning, målning.
Men nu handlar ju detta i första hand om färg och form.
Vilken tur.
Har vart på detta några gånger.
Rummet är fullt av olika slags färgburkar, tuber och kritor.
Papper i alla storlekar. Pennor och penslar.
Jag får välja precis vad jag vill, känner för.
Det har vart riktigt intressant.
Jag kan faktiskt använda penslarna,
och tycker att det är roligt.
Det går alldeles utmärkt att uttrycka sig i färg och form.
Nu har ju jag sysslat en hel del med färger tidigare,
så det är inte helt främmande för mig.
Hon visste ju om det innan vi började,
och det är i stort sett samma.
Kärlekens färg är grön.......

Oj, vad fort veckorna går.
Det har både vart påsk och fredagen den 13.
Och jag har ätit kålsoppa, det är ju ingen jätte höjdare.
Det är ganska Värmländskt, tror jag.
Men jag åt i allafall. Jag hade nog inte ens smakat förr.
Jag till och med använder mig av fänkål här hemma.
Det är riktigt gott.

Har nu vart ute och gått i månader, tycker jag.
Och får vissa dagar, nästan alla, tvinga mig till detta.
Jag som trodde att jag snabbt skulle träna upp min kondition igen.
Nu handlar det nog inte bara om den.
Jag är alltså fortfarande ganska trött.
Ja, nu får det väl för farao snart vara slut på detta klagande.
Det är ren fakta.

Jag är med i en kör. Vi ska tävla på lördag. Körslaget i Prästbol.
Jag tycker ju att detta är jätteroligt.
Samma körer var med förra året, min kör vann då.
Vi har övat ett antal gånger, och i går sydde vi scenkläder.
Sen hade vi övning igen  med kornografiträning.
Tänk er själva alla ska göra samma rörelser samtidigt.
Kan säga så här, vi gör alla så gott vi kan.
Nivån är inte så hög precis, men roligt har vi.
Grejen är bara att jag blir ju precis slut efter.
Fixar inte riktigt detta än egentligen.
Men jag har ju en vilja också, när jag använder den
för mycket (promenader,kör,socialt,osv.) blir jag lite trött.
Men det är det värt,
så håll nu tummarna att vi vinner igen på lördag.

Våra låtar är hemliga, och även våra scenkläder.
Men här kan man få en liten aning.

--- Varför håller du andan?
Var det första psyko.tp. sa till mig.
Först då märkte jag att jag faktiskt gör det, ganska ofta....
Jag som har lärt andra att andas djupt och från magen.
Kan helt plötsligt inte ens andas normalt.
Så vi började terapin med att andas ordentligt.
Vet inte riktigt varför det har vart tungt,
men det blev mycket bättre efter den terapitimmen.
Berättade vad doktorn hade sagt.
Hon tyckte att jag skulle vara tacksam för att jag har en
så förstående doktor. Att han verkligen bryr sig och förstår
att det tar sin tid.
Kan tala om att vi har kommit så långt i relationen,
så jag fick hans telefonnummer....
(ja, han är en karl i sina bästa år, mycket hår på bröstet o armarna,
inget på huvudet, trevlig med glimten i ögat)
...och riktigt snygg att titta på.
Han frågade också hur det går med jobbet.
Det var hit jag ville komma.
För det är ju lite si och så ibland. Jag glömmer ju saker,
och har inte samma kontroll längre.
Måste ha papperen framför mig för att komma ihåg.
Så, jag begriper naturligtvis att jag är lyckligt lottad,
som ändå kan jobba, eftersom jag kan ta det i min takt
och göra det på precis vilken tid som helst på dygnet.
Jag har privileget att slippa brottas med försäkringskassan.
Man har nog att brottas med sig själv.
Sen finns det fler som brottas, man får inte glömma anhöriga.
Det kan ju inte vara så lätt för "nån" att komma hem,
och inte veta om man möts av:
en leende sambo med nybakade bullar
eller
en soffliggande sambo utan leende.

Men nu är blommorna vattnade, och det finns även nybakade bullar.

Har vart hos min doktor igen.
Han börjar med att säga:
--- har skrivit i din journal här att du är missnöjd med vården,
fick jag det?
Vad skulle jag säga, nu var detta i nov. då mådde jag som allra sämst.
--- Ja, för jag kände så då.
Men det berodde ju på att blodtr. inte gick ner,
och på betabl. tbl. som jag fick för blodtr. Som gjorde mig ännu konstigare,
som dubblades (av en annan läkare) när jag påpekade att jag blev knäpp......
Nog om detta.
Nu är jag otroligt tacksam för all hjälp jag har fått.
Vi hade en genomgång av tiden som vart, att det går upp och ner,
men mest upp för mig nu.
Han tyckter att mitt blodtr. är helt okej.
Alla prover är bra.
---Jaha, och vad vill du göra nu.
Rökningen.
--- Ja just det, men jag tycker fortfarande att det är för tidigt för dig.
Det har inte gått så lång tid...tålamod...och det får inte bli ett misslyckande.
--- Vad är den största motivationen till att du vill sluta?
--- Att jag ska få tillbaka min ork, kondition.
--- Du ser inga sjukdomar eller biverkningar, längre fram.
--- Nej, förnekelse från alla rökare (både pappa, mamma dog i cancer)
--- Tycker att vi väntar några månader till, som läkare ser jag alla biverkningar,
förstår att om 10 år spelar det mindre roll om du slutar i dag eller om några månader.
Han ser ju på mig att jag mår mycket bättre, men vet naturligtvis som läkare
att det här tar sin tid.
Var hos psyk.tp samma morron, båda pratade om utmattningsdepression.
Men vem säger att man måste ha ett ord för allting.
Nu är det så här, och då får jag göra det bästa av situationen.

Det är lite tungt nu....

För så där 15 år sen, när jag köpte mina första Insikts kort.
Så fick jag upp kortet om tålamod flera gånger i följd.
Läste i en rapport att det är en bristvara idag.
"Vi vill gärna tro att allt går att lösa snabbt och lätt.
Och mycket i vårt samhälle i dag går att ordna med en quick fix,
men det funkar inte inom alla områden.
Att förändra sitt beteende, till exempel.
När vi inte får ett snabbt resultat tappar vi lusten.
Blir vi lite förkylda och inte känner oss ”på topp”
ska detta snabbt åtgärdas med vitaminer och förkylningsförebyggande läkemedel,
får vi ont i en muskel efter ett träningspass åtgärdar vi snabbt med liniment,
vill vi ha längre hår skaffar vi hair extensions,
startar vi företag ska det helst växa i raketfart annars ger vi upp, och så vidare."
Vi har inget tålamod. Allt ska gå så fort.

Var på terapin och hon säger också att jag måste ha tålamod.
När jag beklagar mig, för att jag inte tycker att det går tillräckligt snabbt.
Jag känner mig hur pigg som helst ibland, men vissa dagar är det väldigt tungt.
Känner att jag skulle behöva sova i en månad, just nu är jag nere i en väldig svacka,
jag bara sover och är trött mest hela tiden.
Då är allt tungt. Bara att vattna blommorna till exempel. (jag överdriver inte)
Nu har det bara gått några dagar, men det är ju precis så:
jag har inte tålamod att vänta längre.
Hon menar också att man är modig när man tål saker.
Jag vill inte vara modig eller tålig,
jag vill vara frisk.

Garageporten stannar när det är nåt i vägen....om det var nån som ville veta.

Har haft en underbar helg på alla sätt o vis.
JR och JR har vart här.
Vi har ätit för mycke druckit lagom.
Spelat ett nytt spel Absolut överrens



då märkte man hur olika vi tänker.
Men roligt hade vi.



Pinata det var ett nytt ord för mig.
Men det är när man försöker slå sönder en sak som hänger i ett snöre.
Saken är oftast fylld med nåt.
Den som slår har bindel för ögonen och har snurrats runt.
I det här fallet var det nån som flyttade saken hela tiden oxå.
Vi var i garaget. Det var nog tur det för det var lite stökigt.
Födelsedagsbarnet fick till slut hål på den och det vällde ut godis.
Det flög bitar och alla möjliga saker i luften. Får nog måla på lite färg oxå!!!!
Men det var det värt, för det var riktigt roligt, som åskådare i allafall.



På söndagen var det kanonväder.
Fikade vid Fryken, vi kom precis lagom till nån slags islossning.
Den tiden vi var där, hann vi höra och se hur isen bröts upp mot land.
Det går inte riktigt att förklara men det var fascinerande att se och höra.

Var hos sköterskan och tog bl.try. i veckan.
Det var 130/80 då också.
Det är bara att tacka och ta emot.
Tror inte att det kommer att gå ner så mycket mera,
men det är väl helt okej.
Mitt går inte ner av sig självt när jag tränar eller går ner i vikt.
Det vet jag eftersom jag både tränade och hade gått ner i vikt,
när det hela började, ganska mycket utav båda sorter.
Men det är ett minne blott...
Man kan säga så här:
jag åt mig i, under och på väg ur mitt nuvarande tillstånd.
Värm hallon/blåbär 30 sek.i mikron
Lägg på mängder av glass, värm 15-20 sek i mikron igen.
Ringla på kolasås (plasttuben)
Under filten framför tv-n, GOTT
Får se om det går ner mera när jag slutar att röka.
Har pratat mer med min läkare om det,
och jag ska dit om nån vecka. Ska få hjälp.
Vågar knappt inte tänka ... det kommer att gå jättebra.

Annars.
Jag förstår att jag har vart i min bubbla ganska så länge.
Har glömt saker som skulle ha gjorts för ett år sen (jobbet)
Men det var ingen skada skedd, utan det gick bra.
Mina närmaste berättar saker som jag sen aldrig har hört...
När vi gjorde infiltrationen, gräsmattan och garagegrunden på sensommaren
var PS hemma (nästan hela tiden) drygt en månad.
Den månaden kommer jag knappt inte ihåg.
Jag frågade min första läkare om det var normalt att
nästan dö när man plockar sten en dag för gräsmattan.
Jag var vimsig mest hela tiden.
--- Gunilla du får förstå att du inte är 25 längre, du är faktiskt 50.

Tala om precision.


Man förstår att garaget blev inte tillräckligt stort...
Men jag tycker ändå att jag fick till det riktigt bra.
Dammsugaren är inte påkörd,  ½ mm kvar.
Men jag var ju rädd för att jag inte skulle backa tillräckligt
långt in, så dörren skulle åka ner på motorhuven..
... det hade nog inte vart så populärt.
Det är backkamera på den nya bilen,
annars hade jag nog inte vågat så långt.