gunilla

Jag pratade ju om att när man kommer igenom löken,
så ska man över till nästa sida också.
Detta är till viss del min tolkning ( ja, det är ju naturligtvis det mesta).
Det är allså livet, som jag lever nu och allt som händer runtomkring.
Även om man inte har nån depression, så händer det ju saker hela tiden.
Jag menar livet kanske inte skulle vara så roligt om allt var ljusblått hela tiden.
Vägen är ju inte spikrak, den är ganska så krokig tycker jag.
Ibland är det nästan som om nån har vart och grävt en djupt grop.....
(nej, det är inte PS)
Men jag känner att jag kan hantera olika händelser ganska bra.
Utifrån mitt sätt att se det.
Jag försöker att fokusera på mig själv, andra får stå för sitt.
Många skulle kalla det att vara egoistisk.
Men jag/hon menar att jag ska vara i mina känslor.
Inte lägga en massa onödig energi på att försöka tolka andra/annat.
När jag frågade varför jag är/har vart inblandad i olika händelser, svarade hon:
---det är livet

Mitt liv just nu innebär att utbildningen jag skulle ha gått,
inte har fått tillräckligt många elever.
Så den blir inställt just detta året.......
Kan bara säga att jag har lite svårt att fokusera....
Skulle vilja kalla det besvikelse.

Det finns ju många olika sorters lökar, gul, röd, vit osv.
Jag tror att jag är en schalottenlök.
Den är ju lite mindre.
Tycker nu att jag har kommit nästan till mitten.
(När man kommer dit ska man ta sig igenom till andra sidan igen.....)
Vad jag försöker säga är, att nu har det gått flera månader som
jag har vart hos psyko.tp. och det har verkligen hjälpt mig att
förstå och inse en hel del beteenden.
Både mina och andras.
Känner att det har gått ganska fort och lätt att komma igenom.
Jag har fått "ta fram"olika saker, från olika perioder i livet.
Jag får känna,tycka och säga precis vad jag vill,
utifrån det, blir det nån slags dialog/monolog.
Men grejen är att för mig har det räckt.
Titta på det, diskutera, reflektera och sen är det "bara" en erfarenhet.
Jag lägger inte tillbaka det i ryggsäcken, så att säga.
Ordet älta finns inte. (det är en tätort i Nacka kommun)
Jag har försökt tidigare att skriva om mitt sätt att vara.
Det är lite svårt men jag ska göra ett nytt försök.
Genom alla år (50 !!!) har jag nog haft en röd tråd.
Exempel:
Hon frågade varför jag började röka ?
--- alla andra röker, tufft, fick vara med....
Var det gott ?
--- nej
Hur mådde du ?
--- illa, huvudvärk, kväljningar, svimfärdig
Varför fortsatte du ?
--- jag skulle passa in, fick vara med.....
Var det värt det ?
--- nej
Detta var min röda tråd.
Den röda tråden har gått av.
Jag behöver inte vara/göra på ett visst sätt, för att få vara med.
Det tog mig 50 år att komma på det.......
Är det på riktigt får jag vara med iallafall.
Nu är det ju inte riktigt så enkelt, utan vad jag också vill få fram
är att alla vuxna måste ta ansvar för sitt eget liv.
Det funkar inte att säga alla andra gör så. (möjligtvis ett barn)
Vi gör under hela livet en massa olika val, som vi får ta konsekvenserna av.
Får inte lägga över våra egna val på andra.
Det finns inget som är någon annans fel, du har själv nånstans gjort ett val.
Nu har jag valt att gå i terapi, och jag tar gärna konsekvenserna av det.
Det får mig att må väldigt bra.

Som sagt --man blir som man umgås--
Eftersom jag inte har mått så bra (märk att jag skriver i dåtid)
så har jag en hund som inte har gjort det heller.



--Hon är ju precis som du, säger mina döttrar ♥♥
Lite egen och så....
Nu har ju Chiva stora hudproblem, men det behandlas så det är okej.
Kortison, men det är ett nödvändigt ont för henne.
Hon är trött, har gått upp i vikt, till och från nästan deprimerad.
Men för några veckor sen, slutade hon att äta helt.
Fick i henne kanske ett par dl. kattmat (torrfoder), lite vatten
under drygt en vecka.
Ungefär samtidigt som jag börjar med dom nya tbl.
börjar hon äta lite, så jag kan ge henne kortisonet igen,
och hon slutar klia sig. Det kommer annars med en gång.
Poängen är att vi blir pigga samtidigt....
....hur var det nu....
--man blir som man umgås--

Kan knappt med att tala om det, men
i förra veckan fick jag flera betalningspåminnelser...
Hade "glömt" att betala våra privata räkningar.
Hur kan man glömma det då??
Dom låg inte riktigt på rätt ställe. Andra papper över.
Letade efter mappen om skolan, med ansökan m.m,
hittar den inte.
Kom på att jag fått inbet. och tid för besiktning av min bil,
kunde inte hitta det heller. Fick ringa bilprovningen,
nej det var för sent för just den tiden o inbetalning.
Kommer då på att jag inte betalt en nyinskaffad maskin,
som jag skulle gjort på morgonen...
inser samtidigt att skattemyndigheten också vill ha pengar,
nu var det inte för sent som tur var.

Vet inte under hur lång tid, men jag har vart i nån slags bubbla.
Det är ju därför jag skriver, mest för mig själv, för att jag ska förstå.
Nu kan jag inte det än, men det kanske kommer.
Men jag känner för varje dag som går nu, att jag blir piggare.
Bl.try.tbl. som jag tar nu, har verkligen gjort nytta.
Sen tror jag att min samtalsterapi också har hjälpt mig massor.
Hon sa att det syntes på hela mig att jag mår bättre.
Nu känns det på nåt sätt också lättare att prata om mig själv.
Jag börjar väl vänja mig.

Den senaste tiden har jag haft en hel del huvudvärk.
Vaknar med värk, men det går ändå att leva med det så att säga.
Man vänjer sig.
Några gånger har det blivit migrän av det.
Det är nån både på ut och insidan av huvudet som slår.
Ett band runt huvudet som dras åt mer och mer.
Migrän, då är det nån som är där med en syl eller kniv också.
--Jag kanske skulle skriva deckare istället......
När jag sa till psyko.tp. att jag försöker skärpa mig,
-- att vara som vanligt
-- inte visa
-- spela
trodde hon att huvudvärken till viss del beror på det.
Jag drar åt skärpet runt huvudet, ju mer jag försöker skärpa mig!!!!!
-- Ska skärpa mig--

Men nu är tiden inne för nya mediciner.
Har fått 2 tbl.
En vattendrivande + blodtryckssänkande.
Och en bara blodtryckssänkande.
Började med tbl. samtidigt som jag var i slutfasen av ett migränanfall.
Natt 2 fick jag kramp i bröstet,hjärtat,lungan. Så som man kan få ibland,
man kan knappt andas och vågar inte röra sig. (för inte är väl det bara jag???)
Det tog ett tag innan det gick över, och kom tillbaka en gång till.
Men sen somnade jag.
På morgonen tar PS blodtrycket på mig.
Det är nere i 145/105, det är ju helt underbart!
Så jag tror (utan att vara läkare) att nattens aktiviteter,
var för att trycket gick ner på mig. Kroppen hann liksom inte riktigt med.
(Bipacksedeln sa nåt liknande)
Vaknar söndag utan huvudvärk,trycket hade gått upp lite grann.
Den vattendrivande effekten har jag inte märkt av.
Har alltid druckit mycke vatten, med många toabesök som följd
Ett internt skämt:
Det går åt toapapper här.
Inte så konstigt tycker jag.
Nån stans måste det finnas nån forskning om att:
------ tjejer förbrukar mer toapapper än killar------

När vi flyttade hit upp var tanken att vi skulle få det lugnare....
Nu har vi inte märkt så mycket av det,
eftersom vi har renoverat i stort sett hela tiden.
Men man börjar se resultatet av allt arbete.
Jag tycker att allt har blivit över förväntan bra.
Nu är det nästan bara målning kvar i garaget också.
Det känns helt underbart och jag trivs som fisken i vattnet.
Källaren är inte klar och inte trallaltanen på baksidan,
eller vid gäststugan, men det är inte så stora grejer.

De sista åren blev det så att företaget utvecklades också.
Fler maskiner och anställda plus ett företag till.
Det medför ju även mycket mera jobb för både PS och mig.
Men det sista året har det hänt saker där också.
Sålt av flera maskiner och det andra företaget.
Så nu är vi inte lika många anställda längre.
Trots detta blir det nästan mer över i plånboken nu.
Som med allt annat, det gäller att hitta balansen.

Därför kände jag i höstas att jag ville göra nåt nytt.
(jag går inte hela tiden omkring och tycker synd om mig själv)
Psyko.tp. rådde mig igen att ta en timma då och då,
som jag får detta, och jag tror att det faktiskt har funkat ganska bra på mig, ändå.
Så jag sökte en 1-årig trädgårdskurs i Sunne.
Nu var vi inte så många som sökte,
så först fick jag papper om att det kanske inte blev nåt.
Men nu har jag fått en intervjustid i nästa vecka,
och en beräknad kursstart 13 feb. 2012.
Visst låter det roligt.
Det är en hel del praktik, Mårbacka, Rottneros m.m
inriktning även lite på turism.
Tror verkligen att detta är nåt för mig.
Tänk...när jag är trädgårdsmästare på Rottneros,
parken kommer att blomstra och vilka konserer
det kommer att bli...
Får försöka att tänka bort tankarna om att jag inte skulle orka
Ordet orka finns inte utan jag ska använda vill inte eller ovant.
Ja, vad ovant det kommer att bli för mig.

Det är jag.......
Jag är ganska trött och sliten.
I Värmland säger man sléten (tror jag, har ju fortfarande lite språksvårigheter)
Att man kan bli så sliten av egentligen ingenting.
Firade nyår med kära vänner, flera finnar....fick en på näsan,
man blir som man umgås...TACK för en trevlig kväll.

Förstår nu att man aldrig kan föreställa sig hur saker och ting är för andra.
Hur dom mår, är eller uppför sig. Har ont eller inte ont. Kan eller inte kan.
Vill eller inte vill. Ska eller inte ska osv. listan kan göras lång.
Jag vet/tror inte jag är unik på nåt sätt, men man dömer gärna andra.
Tror sig veta precis vad som är rätt eller fel.....
Med "mitt facit" i hand:
-- trodde aldrig att jag skulle kunna må så här
det är väldigt svårt att acceptera, ens för sig själv.

-- har tänkt att man får rycka upp sig, ta nya tag, tänka positivt
nu är det så att det går inte lika bra i verkligheten.

-- många är trötta, har mindre bra dagar, har problem av alla slag
man skiter i alla andra, har nog av sig själv.

-- vill egentligen inte veta hur andra mår (frågar för att vara trevlig)
tycker synd om sig själv, ingen annan förstår.
Det är hårt men till stor del är det min uppfattning.

Alla lever vi olika och har olika vanor eller ovanor.
Jag har under många år, sen barna var små, levt ensam under veckorna.
Det är helt normalt för mig, trivs med att vara med mig själv,
har ett ganska stort behov av det.
Jag får (fick) mycket gjort, kan göra som jag vill, när jag vill.
Vilket kan vara helt otänkbart för andra.
Har inte något större socialt behov.
Tycker naturligtvis att det är jättetrevligt när det är kalas.
Men det behöver inte, för min skull vara alltför ofta.
Skulle nog inte klara att vara uppbokad var och varannan dag/kväll.
Men det kan vara verkligheten för nån annan. Som trivs med det.
Det jag vill få sagt är att man måste själv ha upplevt olika saker
för att kunna ha nån uppfattning om hur det är att vara just där, just nu.

Det har nu gått nästan två månader sen jag slutade med medecinerna.
Känner att jag mår psykiskt bra mycket bättre. Har däremot en hel del huvudvärk.
Sléten är jag däremot både på ut och insidan fortfarande.
Men det går snart över.
PS hade med en Lifting Night Creme (som jag beställt) 45 ml, 500 kr.....
Det kostar att ligga på topp.......
I morgon bitti känner han inte igen mig.......